Det är inte lätt när det är svårt

Man ska inte må dåligt när så mycket bra äntligen händer. Man ska inte ha ångest över att bli kär i en helt underbar pojke. Man ska inte hata sitt nya fantastiska jobb innan man ens börjat. Man ska inte.

Flygbiljetten är bokad. Allt är spikat. Det enda jag kan tänka på är allt bra jag lämnar. Den bra jag lämnar. Allt är så otroligt dålig timing.
Och bara för att vi sa att 'vi tar det som det kommer, ingen stress och inga krav' så vill jag ha allt. Nu. Hela tiden. Jag kan inte vara kär på ett hälsosamt sätt. Jag blir olycklig när jag blir ensam oavsett hur många timmar vi setts.

Nu är allt inte hopplöst. För en gångs skull är det inte bara jag som är kär. Det är inte bara jag som vill. Det är ömsesidigt och det gör mig så fantastiskt lycklig samtidigt som det ger mig magsår. Jag vill inte lämna nåt som kan bli så bra. Han säger att jag måste åka. Vad ska jag göra här? Han säger att han vill komma och hälsa på. Han vill göra en viktig grej av alla hjärtans dag (jag har aldrig fått en speciell valentines). Han vill ta sina sista semesterdagar för att flyga ner.
Jag vill bara sitta bredvid honom, nära, och strunta i allt förutom oss. Kanske pussas lite jättemycket också..

Jag kommer såklart åka. Biljetten är bokad. Det är ett fantastiskt jobb, en superhäftig upplevelse. Tre till sex månader känns bara så mycket nu. Han pussar mig och säger att det går fort.

Jag nojjar och överanalyserar. Som vanligt. Det kommer bli grymt kul. Framförallt så har jag nåt fint och underbart som väntar när jag kommer hem. <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0