Jag grubblar.
Jämt.
Min första pojkvän sa alltid att jag inte skulle göra det. Han var väldigt fel på många sätt för mej, men i det här hade han rätt. Allt blir bara värre när man tänker för mycket.

Nu tror jag nästan att jag fortfarande surar för jag såg nåt mer där, något mer än bara sällskap för en natt. Något mer än vänskap kanske tom. Det var något jag inte kan sätta fingret på. Det var kul, det var lättsamt och det var alldeles för mycket skitsnack och bitterhet. Men sånt är roligt, med rätt person iaf. Jag överanalyserar mej själv och allt som hände. Jag minns vad han sa, klart och tydligt. Men det syntes så tydligt på honom ändå, så han hade lika gärna kunnat vara tyst och jag hade fattat.
Men nu vet jag inte alls. Jag har ingen aning längre och det är jobbigt. Jag grubblar väl vidare.

Nu har bilden inte ett smack med inlägget att göra, jag bara älskar Bettie och det gör mej på bättre humör.
Hon var en stark kvinna som gick sin egen väg innan andra vågade ens tänka tanken.
Hon stod modell för bilder med BDSM- och fetishteman när allt annat än missionären var oanständigt.
Jag ser henne som en förebild, att våga vara sig själv oavsett vad andra tycker ♥

puss*

Jag har vart lite dålig att skriva nytt på sista tiden. Det har vart mycket med skolan och allt annat också. Små samhällen i ett nötskal kan jag säga.

Bara för att det knappt händer något av intresse här så är alla väldigt nyfikna på vad alla andra har för sig. Det inkluderar tydligen mej. Okej, jag vet att man kan läsa väldigt mycket här på bloggen, även om jag fortfarande inte fattar varför folk läser, men jag försöker att vara lite diskret. Inte nämna namn osv. Men det som är så ”i nötskalet” är att de som läser verkar fatta ändå, för att det går så mycket rykten. Till och med de som inte läser vet ju för fan allt.

Sen har vi ju den här klassiska snöbollseffekten. Allt som sägs eskalerar tills det är helt galet långt ifrån sanningen. Jag tänker inte nämna exakt vad, men jag har vart inblandad i flera av ryktena. Vissa säger att jag har mej själv att skylla, att jag får sluta bli full och få ragg på puben t.ex. Som om det skulle hända, haha!
Det som är lite intressant är att om jag hade gjort exakt likadant i Södertälje, där jag kommer ifrån, skulle ingen reagera som de gör här.
Alla vill, nej måste veta vad som händer, vem som ligger med vem, vilka som alltid blir alldeles för fulla, vem som skämde ut sig sist osv.
Jag fattar att historierna ändras lite med varje person som berättar den, men vad jag inte förstår är när det blir helt åt helvete fel från personerna som är inblandade.
Det är värre än en reality-dokusåpa.
Om man satte dolda kameror runt i byn och visade det på bästa sändningstid skulle hela svenska folket sitta som fastklistrade framför tvn. Varje sändningstillfälle.
Skit i big brother eller paradise hotel, Grythyttans studenter skulle göra hundra gånger bättre tv. Mer sex, mer intriger och mer skitsnack. Vi skulle slå tittarrekord på nolltid. Vara på löpsedlarna varenda dag.
Är det inte spännande att veta allt? Alla detaljer?  Vem kommer vinna tävlingen?

Jag skulle kunna sitta och bittra över det här hela natten, men jag har ett liv att leva. Jag lever i nuet och tänker skita i vad alla tror. Jag vet vad som är sant när det gäller mej själv.
Ett tips är ju att ta allt som sägs här i byn med en stor nypa salt.

*puss*

Det är svårt. Det är att vara på väg att gråta hela tiden, att vilja det. Men inget händer. Jag stirrar in i väggen och bara väntar på att tiden ska gå. Sover för att tiden ska gå något fortare, för att slippa tänka.
Det är att inte vara hungrig på en hel dag men att äta massor bara för att ha något att göra. Det är att vilja vara ensam och lida i tysthet, men att verkligen uppskatta en vän som bara sitter och är nära, att inte behöva prata. Det är att kolla telefonen efter sms när man vet att det inte kommit några, att bli lika besviken varje gång det inte finns något nytt. Det är att bli bortom kontroll och göra bort sig, försöka träffa andra men sen ångra sig.
Jag vill inte ångra något. Jag vill kunna kliva ur sängen på morgonen och vara glad. Jag vill slippa ha ont i magen av saknad och allt som bidrar till att jag saknar dig så. Jag vill kunna leva utan alla tankar, men det går inte utan att släppa dig. Och jag vill aldrig vara utan dig.

Men sedan vaknar man till en ny dag och allt känns annorlunda, ibland tillochmed bra. Har jag berättat att jag nästan alltid hatat berg-och-dalbanor?

Jag vet inte vad jag vill alls. Jag vill inte vara ensam, men jag orkar inte med en massa människor som pratar och tjatar. Jag vill gå ut i solen och njuta av värmen, men jag pallar inte klä på mej och fixa till mej för att gå ut. Jag vill få bra betyg på tentan som ska skrivas på tisdag, men jag vill verkligen inte plugga. Jag vill dricka mej redlös och bara släppa allt, men jag är livrädd för vad jag kan hitta på då.

Så jag gör ingenting. Jag sitter inne och grubblar. Drömmer mej bort till då allt kändes bättre, för i ärlighetens namn, så har det nog aldrig vart helt bra med mej.

Om du var här skulle vi sova fortfarande.

Om du var här skulle vi ha vart vakna hela natten och ägnat oss åt varandra.

Om du var här skulle jag väcka dej med tusen ömma kyssar över din underbara kropp.

Om du var här skulle jag ge dej allt och lite till.

Men du är inte här och jag saknar dej.

♥

Idag kan du enkelt kombinera sinnenas med själens njutning. Köp något vackert, gå och titta på skön konst, eller gör något som kroppen tycker om.


HAHAHAHAHAHAH!! Läskigt!!
Idag har jag har köpt en jättefin blomma, kollat snygga bilder på bdb, tränat och ska njuta av en god middag i gott sällskap!!! Vad har ni att säga nu ni som inte tror på horoskop?! Det stämmer ju!
Kan ju lägga aven påpeka att jag läste horoskopet nu, så jag hade ingen aning om vad det stod.

puss*

Du kan följa mina spår hem. De syns tydligt i snön som är oskuldsfullt vit. Natten är svart. Men gatlyktorna lyser med ett gult sken hela vägen. Allt jag vill är att du ska hålla mig hårt. Ta mig i din varma famn och krama mig hårt. Håll mig nära. Staden vaknar långsamt när vi tillslut går för att sova. Vi är fortfarande lite fulla men det har ingen betydelse. Det enda som spelar roll är här och nu. Du och jag och natten som sakta går mot sitt slut. Du kan tro allt du hört eller välja att låta bli. Det känns ändå som möjligheternas land. Allt kan hända. Bara jag är med dig. Bara håll mig älskling nu.