.

Jag går på en grusig väg. Molnen är grå och vinden blåser kallt. Jocke Berg sjunger för full hals i mina halvkassa lurar; hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar.
Jag går vidare, bortåt, så långt härifrån som jag kan. Hela vägen känns som en enda lång uppförsbacke och jag är trött. Utmattad av allt förutom den raska promenaden. Jag är trött på att tänka, trött på att känna, obeskrivligt trött på att bara fortsätta önska. Jag vill inte drömma. Jag vill inte vara ledsen på morgonen. Jag vill inte somna med tårar i ögonen. Men trots allt detta vill jag inte heller vara utan dig.
Det är mycket att hantera, så jag går. Går för att glömma, för att tänka på annat en liten stund. Jag går. På en grusig väg där molnen är grå och den kalla vinden blåser.