At last

Hjärtat är hemma.

Kl kvart i två inatt hörde jag ett ynkligt litet mjau utanför min dörr. Det högg till i magen av glädje och lättnad. Jag öppnade dörren och så var han hemma.
Liten, kall och hungrig var han. Tömde matskålen medans jag grinade av lycka. Sen myste vi massor tills vi somnade. Han spann och trampade. Strök sig och buffade.
Sen låg vi och höll om varandra, det kändes så iaf, för han hade tassarna om min arm som i en kram.

Jag tror han hade saknat mej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0