.

Jag fattar inte att mitt välmående ska bero på om jag får ett par sms!?
Jag håller på att bli knäpp på riktigt den här gången. Är det jag som är efterhängsen? Tjatar jag? Är jag för på? Gillar han inte mej?
Jag får panik. Jag blir galen. Jag vill veta, men ändå inte. Jag vill veta det jag vill höra. Att han har mycket i skolan, att telefonen fortfarande krånglar att han visst tycker om mej, massor till och med.
Att jag bara få ett ”aw, sötnos ^^.”

Det var illa imorse, värre än nu. Men jag fick ett meddelande, all oro försvann, jag blev glad och flinade i säkert fem minuter.
Nöjd.
Svarade såklart på en gång. Hans svar dröjde, men det kom. Jag lika snabb på att knappa in mitt svar som innan. Men nu sitter jag två öl och flera timmar senare och bara väntar. Jag känner mej tragisk.
Jag har aldrig vart så… jag vet inte… obsessed? Av någon tidigare, vad jag minns i alla fall. Men jag minns vad jag skrev igår.
Kärlek är en sinnessjukdom. Jag känner av det nu. Allt för väl…

on my mind:

* Aerosmith – I Don't Want To Miss A Thing *
* Black Eyed Peas – Meet Me Halfway *
* Lasse Lindh – Svenska Hjärtan *

hugs 'n kisses*