.

Allting är frid och fröjd, och så hör man av en person man saknat jättelänge. Inte att det är något dåligt, men det känns lite fel, som att det inte är okej. Bara för jag är så glad och nöjd med tillvaron här och nu. Fjärilar i magen och svårt att inte le en stor del av tiden, allt pga en ny människa i ens liv. Och så är det personen som man tidigare känt likadant för, som betytt så mycket, som betytt allt. Som gör att man känner sig skyldig, bara genom en enkel, vänskaplig konversation.
Det är en ovan känsla. Det känns som man inte borde känna någon skuld, för det betyder ingenting. Nu är det enda som verkligen spelar roll den nya personen. Men ändå så funderar man. Varför skulden finns där, varför, varför, varför? Finns det gamla känslor kvar? Det är aldrig bra att fundera för mycket. Man kan gå vilse bland alla tankar då.

Jag saknar dej iaf. När kommer du tillbaka? Det har gått så många dagar nu.
Insåg igår att det har gått en månad. Time flies.

Rock'n'roll blåa ögon.. ♥

Och jag vet att allt jag skriver blir totalt osamanhängande, det är inte mitt fel, jag har huvudet bland molnen.

puss!