Lavett

-Babe, jag håller på att bli knäpp. Kan du inte komma hit och slå i mig lite vett?

om..

Jag önskar att jag hade kunnat träffa dej vid en annan tidpunkt. Då det skulle finnas tid och problemen skulle vara obefintliga. Jag skulle vilja att inget av det som har hänt skulle inträffat. Att vi kunde ha träffats på helt andra villkor. Jag tror att det är där problemet ligger. Iaf en del av det. Och det är jättebittert. Och jag kan inte riktigt komma över det. Fel plats och fel tillfälle, det börjar kännas som mitt livs historia..

min blick

"Min blick är sänkt. När jag ser upp och vilar i hans blå är all nervositet borta. Det är precis som då och jag vilar i trygghet." / Alice

Jag saknar dej även om jag inte vill erkänna det för mej själv längre.

om

Om du var här skulle vi sova fortfarande.

Om du var här skulle vi ha vart vakna hela natten och ägnat oss åt varandra.

Om du var här skulle jag väcka dej med tusen ömma kyssar över din underbara kropp.

Om du var här skulle jag ge dej allt och lite till.

Men du är inte här och jag saknar dej.


"columbus"

Du kan följa mina spår hem. De syns tydligt i snön som är oskuldsfullt vit. Natten är svart. Men gatlyktorna lyser med ett gult sken hela vägen. Allt jag vill är att du ska hålla mig hårt. Ta mig i din varma famn och krama mig hårt. Håll mig nära. Staden vaknar långsamt när vi tillslut går för att sova. Vi är fortfarande lite fulla men det har ingen betydelse. Det enda som spelar roll är här och nu. Du och jag och natten som sakta går mot sitt slut. Du kan tro allt du hört eller välja att låta bli. Det känns ändå som möjligheternas land. Allt kan hända. Bara jag är med dig. Bara håll mig älskling nu.


värmen från dej

Jag låg bredvid och kände din värme, såg hur det rörde sig under den tunna huden på halsen. Jag kunde se varje slag hjärtat gjorde.
Jag föreställde mej hur det skulle vara om jag följde mina impulser just då. Det hade vart lätt, jag låg så nära att min näsa nuddade där pulsen var som mest synbar. Jag kunde nästan känna den varma metalliska smaken i min mun.

Jag såg hur det sprutade för varje skälvande hjärtslag. Det var rött överallt. Ditt varma blod rinnandes ner för min haka och hals, ner på min nakna kropp. Det var vackert med det mörkt röda mot min ljusa hud. Kontrasterna var bland det finaste jag sett på länge. Jag minns hur det kändes när tänderna äntligen gick igenom huden, den första vågen av varmt blod över mitt ansikte. Smaken av salt och mineral. Liv. Jag kunde höra hur du sakta försvann in i mörkret när jag hungrigt drack. Det var så starkt, allt jag kände var så mycket mer, sinnena var på helspänn. När du slutat skaka stod jag lutad över dej, naken på knä på de vita lakanen, dränkt i varmt, rött blod. Jag var så mycket lyckligare än jag vart på länge.

Du snörvlade till och jag kom tillbaka till verkligheten på mindre än en sekund. La mej tillrätta bredvid och smekte mjukt med ett finger över din ömtåliga hals...


fråga

Skulle du kalla det självmordsbenägen att äta nötchoklad om du var allergiker? Oavsett är det jävligt gott. Synd att det tar 40 minuter för ambulansen att komma om man får en reaktion...

Hur skulle folk reagera? Det är en tanke jag alltid haft. Lite morbid, jag vet, men ändå?

Jag funderar alltid för mycket.


say it isn't so

Har jag skrämt iväg dej? 
Har min överdrivna paranoia, som bara existerar i mitt huvud, gjort det jag minst ville?





Jag fortsätter iallafall drömma.

Gjorde jag inte det skulle jag inte orka mer...


poesi

Jag vill kunna skriva med fängslande vackra ord.
Att varje text blir som poesi. Jag avundas och unnar de som kan, ni har en gåva.

Jag ska träna på att vara melankoli och sprudlande glädje. Mirakel kan trots allt ske, även om jag inte tror att religion har något med saken att göra.

Jag ska skriva om knoppar som brister och uppbrända solnedgångar, om att kasta sten i rent hat och att älska någon tills det gör fysiskt ont.
En dag ska jag det.

Tills dess nöjer jag mig med att läsa andras alster och sakta drömma mig bort.

RSS 2.0