.

Är det verkligen så svårt att skaffa vänner som vissa tror?
Jag tycker inte det är så svårt.. Bara man pratar och visar att man vill så brukar det fungera.
(bara man inte är för desperat, då blir det läskigt)
Prata, var social! Sitt inte i ett hörn och fibbla med tex mobilen eller nåt annat liknande. Då syns man inte och kunde lika gärna vara någon annan stans!

Jag irriterar mej på småsaker ibland, det vet jag. Men när alla småsaker blir till ett berg är det jävligt svårt att blunda för det.
Vissa saker är definitivt preskiberat och jag tänker inte ens dra upp det i min hjärna, men vissa kan jag inte bortse ifrån.

Jag klarar tex inte av tydliga särbehandlingar, som enbart baseras på vad personen i fråga tycker.

Jag klarar inte av människor som ljuger. Att ärlighet vara längst fick jag lära mej innan dagis! Och det sitter.

Jag klarar inte av personer som ändrar på sanningen beroende på vem den pratar med. det kallar jag fegt och manipulativt.
Men framförallt totalt respektlöst.

Ibland säger jag vissa saker som kanske inte skulle ha först vidare.
Men är det något taskigt om en nära vän känns det som att ljuga när jag undanhåller den informationen.

Jag kan ha hållt med i stundens hetta fast jag egentligen inte menar det. Det gör mej till en fegis, och det vet jag. Men jag lär mej av mina misstag och försöker att aldrig göra om det igen.

Ber man om ursäkt och vet vad man gjort för fel och säger att man ska ändra sig så ska man banne mej det! Annars är det inte bara fegt, utan patetiskt!

Kände att jag var tvungen att få ur mej lite galla..

Hoppas ni har det bättre än mej idag <3

puss*