.

Det har börjat igen.. Som varje höst sen högstadiet.. Depressionen..

Igår var en av dom värsta dagarna nånsin.
Jag sov, bokstavligt talat, hela dagen. Jag varken ville eller orkade kliva upp.
Gick knappt på toa.
Åt ingenting.
Lät ingenting.
Min sambo trodde inte ens jag var hemma. Så "död" var jag.

Samma tankar som alltid.
Jag kommer aldrig träffa nån som älskar mej. Jag kommer leva ensam. Jag kommer dö ensam, utan att någon kommer ihåg mej.
Jag vet att det är totalt irrationellt, att det verkligen inte kommer bli så.
Men det är svårt att bryta såna tankemönster.
Det är svårt att inse att det man tänker inte har ett uns sanning i sig. Det är svårt att tro att det någonsin ska bli bra igen.

Det började som en besvikelse över att E satt nära bredvid S när vi kollade på skräck, att hon gömde sig hos honom när det blev läskigt, ett hon fick ligga på hans arm efteråt.
Besvikelse kanske är fel ord, avundsjuka stämmer nog bättre.
Jag kände att, varför skulle han vilja ha mej när han kan få henne? Dom är så nära, jag kan knappt prata i hans närhet. Ännu mindre nu när jag håller på att bli kär..
Jag vill inte känna så. Jag vill inte bli kär. Jag vill inte bara..
Fast jag vill, av hela mitt hjärta dela mitt liv med någon.
Det är så motsägelsefullt..

Idag kändes bättre iallafall. Ska till gymet med Evelina. Sen ska vi (om jag lyckas skrapa ihop lite pengar) äta pizza i kollektivet.
En riktigt kul grej som trots allt hänt är att GiGi ska flytta in i det lediga rummet i min och Niklas lägenhet. På onsdag om vi har tur. Jag tror det kan vara bra. Hon är så gullig. Supersnäll.

Men men.
Nu ska jag byta om och gå och gymma. Måste deffa inför beach 10. Haha

Puss*